Ovanför talltopparna.....nja inte riktigt.Ja, nu är Selene i sjön igen. Sjösättning med stora kranbilen på fredagkväll. Gemensam sjösättning i båtklubben. Allt flöt på och ingen båt sjönk. Själv jobbade jag och kunde bara lugnt avvakta MMS från skepparn och såg att båten var i vattnet.
Lördag skulle vi masta på med lilla kranbilen för första gången. Vi ville se om det fungerade bättre än att stå vid mastkranen och veva för hand. Där är det lite svårigheter eftersom masten sticker högre än mastkranen. - Ja, det går faktiskt att lyfta en mast som är högre än kranen...... men det blir lite bökigt och vi måste ha hjälp.
Kranbilen lyfte enkelt masten och den sattes på plats. Det var bara att fästa stagen. Det gick på 10 minuter, smidigt som bara den!
Selene kördes sedan tillbaka till sin bryggplats. Stagen spänndes och vantskruvarna låstes. Mantågen kom på plats liksom sprayhooden. Allt var frid och fröjd, skepparen var nöjd!
Men.......så skulle elen kopplas och vhf antennen. Den sista var kvar inne i masten. "Säg den glädje som varar." Kranbilarna hade lämnat hamnen för flera timmar sedan.
På söndag blev det en tur till mastkranen. Det verkar svårt att undvika den. Vi fick lossa allt och lyfta på masten. Jag fick åka upp och ner för att fästa sling och sedan för att ta ner det igen. Efter den här våren har jag snart övervunnit min rädsla för höjder. Nästa gång vill jag åka längre upp. Utsikten var fin!
